Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ljus

GabrielPosted by Lena Sat, November 01, 2008 23:21:27

Vi kom precis hem efter att ha tänkt ljus för Gabriel i minnelunden vid Hammarö kyrka. Det är en enorm mängd med ljus och det känns fint att så mänga tänker på sin anära som inte längre är nära...

Efter en stund kom dock tankarna ikapp oss och vi grät över att Gabriel inte finns med oss.

Det känns jätteunderligt att ha firat Samuels ettårsdag och samtidigt tända ljus för Gabriel men sånt är väl livet. Liv och död samexisterar liksom. Vi saknar dig varje dag Gabriel och ber dig hålla en vakande hand över dina syskon. Ha det bra bland dom anra änglarna.

  • Comments(0)//lena.tjohej.se/#post108

Att gå vidare

GabrielPosted by Lena Tue, October 07, 2008 00:18:26

Satt och lekte med Wordle, en kul sida på internet som gör ord-konstverk av texter tex en blogg eller en dikt. Kom på att jag har en jättefin dikt i min blogg i kapitlet om Gabriel så jag gick in där för att hämta den. Snubblade över en annan underbar text som beskriver sorg såå bra. Jag har tänkt på den texten ibland på sistone när vi pratat om sorg i allmänhet eller Gabriel i synnerhet. Den lyder såhär:

Sorgen är som en triangel som rör sig runt i hjärtat, med spetsar som rispar. Det gör ont, förfärligt ont, ända tills triangels spetsar är nedslipade och kvar blir bara en kula som glider runt utan att ge smärta.
Sorgen är en process som tar tid, men den tar slut. Hur lång processen är, beror på vad vi förlorat, vilka resurser vi själva har och vilket stöd vi kan få från vår omgivning.
Men när glädjen över det du har haft överskuggar saknaden över det du har förlorat, när du vet att du aldrig skulle vilja undvara det du har förlorat även om du en gång kanske måste släppa taget om det, då är triangels spetsar nedslipade och kulan förblir en skatt i ditt hjärta.

Och är ett kinesiskt ordspråk såvitt jag vet. Det som är coolt ät att jag känner så nu. Jag visste redan då att jag nog skulle tycka mer om den längre fram och nu tycker jag att den texten är så bra. Jag skulle inte velat ha varit utan den här efarenheten även om jag såklart gärna sluppit sorgen men hellre sorgen än att inget av det hade hänt. Hoppas ni förstår hur jag menar. Gabriel är en skatt i mitt hjärta. Jag tänker på honom med värme. Saknad också givetvis men han är en del av mig och den jag är och jag blir varm när jag tänker på honom.

Barnen tittade på himlen idag och pratade om att Samuel har en egen stjärnbild och att han måste bli nått stort en dag. Då tänkte jag att han har inte bara en stjärnbild där uppe utan även en egen skyddsängel och bror som håller en hand över honom.

Jag läste också det jag skrev i min sorg. Fantastiskt vad välskrivet det är. Kanske borde skriva mer :) Tänk att jag fann orden så bra. Jag vet att det är ett sätt att bearbeta men jag blev lite impad nu faktiskt. Jag kan också känna mina känslor från då och tårarna rinner men det är väl heller inte så konstigt.

Jag vet inte riktigt vad jag lärt mig av allt detta föutom viss ödmjukhet inför livet kanske men jag har i alla fall min lilla ängel med mig. Och jag blev ingen hönsmamma i alla fall men det kan jag skriva mer om en annan dag.

En sak har jag insetti alla fall. Jag är stark. Läs gärna dikten "Min starka mamma" om ni orkar men här får ni en mindre hjärtknipande som också är om styrka. I övrigt, kram på er alla som orkar med min blogg.

Stark
Att vara stark är inte att
aldrig falla, att alltid veta,
att alltid kunna
Att vara stark är inte att
alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att
vilja mest
Att vara stark är inte att
lyfta tyngst, att komma
längst eller att alltid
lyckas
Att vara stark är att se livet
som det är, acceptera dess
kraft och att ta del av den,
att fall till botten, att slå
sig hårt och att alltid
komma igen
Att vara stark är att våga
hoppas, när ens tro är
som svagast
Att vara stark är att se ett
ljus i mörkret, och att
alltid kämpa för att nå dit...

  • Comments(0)//lena.tjohej.se/#post106

Morsdag

GabrielPosted by Lena Wed, May 23, 2007 21:29:00
Vi upplyste just Sara om att det är morsdag på söndag och tipsade om att hon skulle kunna rita nått till sin mamma. Då säger min man att det finns fler mammor och ja sa -Ja just det, min! -Och du sa min man. Men Gabriel finns inte här så jag får inget.. sa jag. Men jag finns här sa min man.. och tårarna steg i mina ögon. DU är en mamma nu sa Sara -Ja, jag är ju faktiskt det. -Kan du säga det? sa hon. Jag är mamma till Gabriel sa jag och då rann tårarna...

  • Comments(5)//lena.tjohej.se/#post50

Tänkvärt om vänner

GabrielPosted by Lena Fri, May 18, 2007 20:41:00

Läste följande i en blogg på familjeliv igår:

Alla möten efter dotterns död blev svåra. Ingen visste vad de skulle säga. Jag hade önskat att någon sa;

"jag är förkrossad. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig i din smärta. Om du kommer på något jag kan göra så ring, eller kom. Närsomhelst på dygnet. Jag kommer att hålla kontakten med dig regelbundet för att jag tror att du behöver det. Det kan hända att du tycker att jag tränger mig på ibland men jag tänker inte släppa dig. Inte vika från din sida. Du betyder mycket för mig och jag vill finnas där för dig såsom jag tror att du skulle finnas där för mig. Din smärta är min smärta. Jag vill se och hålla ditt barn en sista gång. Jag vill hjälpa dig att minnas ditt barn i många år framöver. Jag vill besöka ditt barns grav med dig. Lägga blommor och tända ljus. Och när vi blir gamla ska vi tala om det älskade saknade barnet, ditt barn, som finns i våra hjärtan. Likväl som de älskade barn vi har på jorden. Vi ska gråta och skratta, minnas och sakna. Dina och mina barn. Våra älsklingar. Din ängel som också blev min saknad. Jag vill dela dina drömmar och minnen."

Men så samlad, mogen och vältalig kan väl ingen vara när vardagen kraschar. Men en önskedröm att drömma om...

Åter wanel vid pennan:

Jag har funderat många gånger på vad som gjorde att vår sorg ändå gick att hantera...och när jag läser Isvattens blogginlägg så förstår jag. Vi hade vänner som vågade gratulera oss till vår son fast han dog. Vi har vänner som pratar om Gabriel nu också fast han varit död i 8½ månad och jag är gravid igen. Våra vänner har vågat och det gör antagligen vår sorg möjlig att bära.

Jag inser att vi är ofantligt lyckligt lottade att ha sådana vänner till hjälp i vår sorg! Jag är såå tacksamt för allt ni alla gjort för oss!!!

KRAM

  • Comments(0)//lena.tjohej.se/#post49
Next »